Ungdomar är sämst när kommer till ansvarstagande, våldtäkt och mänskliga rättigheter visar Amnestys icke-vetenskapliga rapport “Var går gränsen? En attitydundersökning om våldtäkt” som skakar om Sverige med sin tro att svenskarna är bäst på det här med jämställdhet. Jag är inte speciellt förvånad eftersom det finns en väldigt bra förklaring till varför unga tycker som de gör; Självklart vet inte ungdomar något om integritet, genus, relationer och konsekvenser av handlingar eftersom ingen lär ut någon utav dessa kunskaper.

Jag läste våldtäktsrapporten och även jag höjde ögonbrynen åt åldersgruppen 15-25 (som då är ungdomarna), eftersom gruppen delvis hade likadana resultat som veteranerna 66 år och över med deras, i modern tid, gammaldags syn på jämställdhet och genus (”Män är som män är och kvinnor bör foga sig” är kontentan av deras bild). Det är inte alls bara unga män som tycker såhär, som jag vet att du som läser vill tro. Ack, även kvinnorna håller med i nästan samma utsträckning. Självklart är det oroväckande att så många ungdomar känner såhär inför kränkning av en annan människas kropp och psyke.
(Den åldersgrupp som är min “favorit” i rapporten är självklart 26-35-åringarna som hade kryssat i de klokaste svaren i enkäten. Poäng till er!)

När jag läser andra bloggar som skrivit om just den här rapporten (eller dess notiser i olika kvällstidningar) blir jag lite halvt less. Mycket snack och liten verkstad. Bla bla skandal bla bla mäns ansvar bla bla jag tänker cykla hem i kort kjol om jag vill bla bla bla. Ingenting nytt som inte redan sagts.

Det är helt självklart att gärningsmannen är den som bär det fulla ansvaret i alla lägen av våldtäkt. Det är också helt självklart att du, som kvinna, ska få cykla hem i din korta kjol mitt i natten utan att behöva lägga en tanke på att du kanske blir våldtagen på vägen. Det är helt självklart att vi måste göra något åt det? JA! Tänker alla och återgår till sina trygga liv och cyklar inte hem i kort kjol, utan tar en taxi. Jag tar också taxin. Förutom att jag inte har en anständig cykel, orkar jag inte diskutera med onyktra.

Vad jag däremot orkar är att bemöta ungdomar och jag orkar också säga “såhär ser en fitta ut och även såhär”. Det orkar inte lärarna i de flesta ungdomars skola. Såklart man får en skev bild av samhället och dess invånare om man får hitta på en egen bild tillsammans med sina kompisar. Blommor och bin-snacket kan inte läggas på föräldrarnas axlar längre, eftersom deras kunskap eller engagemang verkar inte vara nog.

Precis som Amnesty, tycker jag att lärarna och övrig ungdomspersonal måste ta sitt ansvar. De måste lära sig sätta ner foten när det exempelvis förekommer sexuella trakasserier på skolan, men tydligen är det ganska jobbigt för de flesta vuxna att ta itu med. Det är också jobbigt att prata med ungdomarna om psykologi, integritet, genus, relationer, mänskliga rättigheter, konsekvenser av handlingar samt människans könsorgan och dess funktioner. Skitjobbigt, eftersom Karl den tolfte och fjorden i Norge känns som viktigare kunskaper inför den stora resan vi kallar livet. Eller?

Tack Amnesty för en intressant rapport, och till resten av Sveriges folk: Orka sätta ner foten.

Läs även andra bloggar om , , , , , , , , från Intressant.se